Den magiska dörren, av Hedvig

Emma tio år går i Mälarskolan. Plöstligt så händer det en mystisk sak på Mälarskolan. Det kommer ut ett brev ur den mystiska dörren och på det står det ett rop på hjälp! Den som skickade det behöver Emmas hjälp.

Denna saga är spännande, farlig och massa andra saker.

Ni som läser den här sagan hoppas jag att ni tycker att den är bra!


Kapitel 1: Hej

Hej jag heter Emma och är 10 år. Jag går i Mälarskolan. Jag gillar min fröken som heter Mia. Min värsta är städerskan som heter Anita. Varje gång jag ska gå till mitt klassrum så går jag förbi en dörr och jag har alltid undrat vad som finns innanför. Min bästis heter Miranda. Hon är alltid snäll. Hon hjälper mig alltid när jag är ledsen eller så. Jag gillar att rita och jag gillar att vara med kompisar.

Kapitel 2: Brevet

När jag gick till klassrummet en dag så såg jag att ett brev stack ut ur den där mystiska dörren. Jag tog upp brevet och la det i min väska.

Jag undrade vad det stod hela dagen så när jag kom hem läste jag brevet.  Det stod:

“Hej HJÄLP mig. Fiender kommer hit. HJÄLP! Mamma och pappa har blivit tillfångatagna. Hälsningar Rebecka Johansson.”

Det var det enda som stod. Jag la brevet i sängbordslådan. Sen funderade jag över brevet hela natten.

Kapitel 3: Nycklarna

Jag tänkte på vem som hade nycklarna. Jag kunde fråga vaktis. På rasten gick jag till vaktis. Han sa att den som hade alla nycklarna till hela skolan var städerskan.

– Men varför har hon dom? frågade jag.

Han sa:

– För på kvällen när hon städar måste hon städa i hela skolan.

Då tänkte jag att det var min fiende i skolan. Hur kan jag gå till henne och ta nycklarna? När skolan hade slutat så gömde jag mig bakom ett skåp tills städerskan kom. Då så tänkte jag att jag nog inte vågade.  Det ryste i min kropp. Jag smög till städerskan och tog nycklarna. Städerskan märkte det nästan. Sen smög jag tillbaka till mitt skåp. Sen skulle jag gå ut från skolan. Då rös jag det till ännu mer. Jag sprang ut. Städerskan märkte jag sprang det fortaste jag kunde. Städerskan sa:

-Kom tillbaks!

Nästa dag gick jag till skolan jag hade tänkt att jag skulle öppna den där mystiska dörren när skolan var slut. För då hade alla barn gått och ingen kunde se mig utom dom vuxna. När skolan var slut så gick jag till den mystiska dörren. Det kändes läskigt för tänk om någon hoppar på mig och dödar mig i det landet. Då kan jag ju inte rädda dom. Det var så läskigt att jag frös. Sen tillslut låste jag upp dörren, sakta sakta.

Kapitel 4: En annan värld

Jag gick in i världen. Jag var jätteimponerad av det här landet. Jag trodde inte att jag var där. Jag märkte inte ens att jag stängde dörren för jag var helt inne i tankarna. Det var grönt och röda blommor och allt såg ut som en äng. Det luktade sommar. Solen lös över hela landet. Jag gick och ställde mig på bron. Men det var en sak jag undrade. Varför var det mark under bron? Det kändes nervöst för tänk om jag träffade någon som var ond.  Jag tog en jordgubbe och smakade på. Den var godare än i min värld. Nu var det dags att hitta en plats där jag kunde sova men det måste vara ett säkert ställe att sova på. Jag la min sovsäck som jag hade med mig vid en bra plats. Jag var fortfarande imponerande att jag var i det här landet. Jag tog en till jordgubbe. Dom var så goda. Jag gick och la mej.

Kapitel 5: En annorlunda vän

Jag vaknade nästa morgon av att någon väckte mig.

– Vem är du? sa jag. – He,j jag är Rebecka, svarade hon lite nervöst. – Var det du som skrev brevet? – Ja det var jag. Mamma och pappa är tillfångatagna! – Ja, jag vet det. Bor du här? – Ja det gör jag. Det finns pirater här. – Jag har inte sett det, sa jag. – Nej jag vet men dom är överallt bara att man inte ser dom. – Det är en sak jag undrar Rebecka. Varför är det en bro och mark under? – Jo för länge sedan så bodde ett troll där under. Så nu tror folk att det finns troll där. Så man får inte trampa där för då tror folk att han ska ta någon människa.

– Är det där verkligen sant, undrade jag?

– Ja, du måste bara ha dom tankarna. Du kommer från en pluttig gammal planet.

– Nej det gör jag inte.

Hela dagen pratade vi.

– Nu måste vi gå och lägga oss igen, sa Rebecka.

– Ja men vart?

– Jag har en villa här borta.

– Okej! sa jag glatt.

– God natt!

– God natt!

Kapitel 6: Mitt uppdrag

Nästa morgon vaknade jag och Rebecka tidigt. Rebecka sa att idag ville hon träffa sin mamma och pappa. Rätt som det var så kom jag på vad vi skulle göra. Då sa jag till Rebecka att vi skulle planera vad vi skulle ha med oss till färden. Hon sa:

– Vilken bra idè.

Så började vi sätta fart och hämta papper och penna och så planerade vi att vi skulle ha med oss:

• rep

• kikare

• skruvmejsel

• kniv

Jag beskrev hur jag skulle göra för Rebecka: Först så skulle jag gå till sjörövarna och ta upp kikaren och kolla vilka som fanns i fängelsehålorna. Sen så skulle jag ta skruvmejseln och skruva upp låset in till fängelsehålorna och in i huset. Jag skulle sen ta upp kniven och ta bort repet på alla som var fångade. Sist men inte minst skulle jag ta repet och slå dom i huvudet så dom svimmade och sen binda fast dom. Sen så frågade jag Rebecka om hon visste vart sjörövarna som hade tagit hennes mamma och pappa bodde.

– Ja, sa hon.

– Vart då?

– Jag visar sen när vi ska dit.

– Okej.

Och så tog jag listan i handen och sprang till dörren.

Kapitel 7: Tillbaka i skolan

När jag kom tillbaka till skolan så kändes det konstigt. Jag smög från magiska dörren för att ingen skulle veta att jag kom därifrån. Jag gick till vaktis för jag hade tänkt att jag skulle hämta en skruvmejsel för jag trodde att den var lättast att hämta. Jag gick till vaktis. Jag såg honom laga en lyktstolpe ute på skolgården. Jag såg också att han inte hade sin verktygslåda med sig. Då betydde det att jag kunde hämta skruvmejseln. Jag sprang in i vaktis rum och hämtade skruvmejseln. Sen så kollade jag på listan. Jag bestämde mig att kikare var lättast nu att hitta så jag begav mig hemåt. När jag kom hem så sa mamma:

– Vart har du varit? Vi har letat efter dig.

-Eh jag sov över hos Miranda.

– Jaha. Men nästa gång du sover över hos någon så ringer du mig.

– Okej sa jag.

Men nu tänkte jag hitta kikaren. Jag letade och letade. Till slut gav jag upp. Jag gick och frågade mamma vart den var. Hon svarade:

– Vad ska du ha den till.

– Jag ska gå ut med Miranda och kolla på fåglar.

– Okej, sa mamma. Den ligger under vardagsrumsbordet.

– Okej, sa jag glatt.

Jag gick och hämtade kikaren. Mamma sa:

– Ska du sova här?

– Ja det ska jag.

Jag gick till rummet och gick och la mig.

Nästa dag så hade jag planerat vad jag skulle göra. Jag skulle ta nästa grej. Nu var det bara att ta en kniv. Jag gick upp ur sängen och klädde på mig. Nu visste jag inte bara vad man kunde hitta en kniv. Till slut kom jag på det. Jag skulle ta den från matsalen för dom har en kniv när dom hackar grönsaker och andra grejer. Jag gick till skolan så fort jag kunde. Jag struntade i att äta frukost. När jag var framme så var det bara att ta kniven. Idag ville jag bli färdig med alla sakerna och gå till Rebecka. Jag sprang till matsalen innan lektionen började. När jag var framme i matasalen så hade jag tänkt ut en sak. Jag skulle låtsas att jag hade glömt jackan igår på matrådet. Jag gick till kocken och sa:

– Jag glömde min jacka igår på matrådet.

– Okej, sa kocken. Men vart?

– Jag tror det var vid köket.

– Okej då går vi väl till köket.

Medan jag gick till köket så tog jag en kniv som låg på en bänk. Kocken sa:

– Jag ser ingen jacka.

– Okej men då glömde jag inte den här, sa jag och suckade.

Jag tog kniven från min väska och gick till tjejtoan för att torka av kniven. Nu så skulle jag ta den sista saken och det var ett rep. Men nu började lektionen så jag la kniven i väskan. Sen så gick jag till klassrumet. När skolan var slut så skulle jag hämta Miranda för jag behövde ett rep och hon kunde säkert hjälpa mig. Jag sprang till Miranda som var på väg att gå ut från skolgården och skrek:

-MIRANDA! Hon stannade och sa:

– Vad är det?

– Jag ville bara fråga dej om du kunde hjälpa mig, sa jag.

Hon såg sur ut men hon sa:

– Ja okej.

Jag gav henne en kram och sa:

– Du ska hjälpa mig att ta ett rep.

Miranda sa:

– Okej, men vad ska det vara för rep.

-Vilket som helst. Ett som man inte kan dra loss.

När vi kom hem till Miranda så såg vi hennes mamma och pappa göra mat. Dom sa:

– Hej.

Dom frågade om jag ville äta hos dom men jag sa att jag inte hade tid. När vi gick upp till Mirandas rum så sa jag att vi måste hitta ett rep idag.

– Men varför det, sa Miranda.

– För det är en viktig sak, sa jag för jag ville inte berätta om den magiska dörren och den andra världen.

– Okej, jag tror jag vet var det finns. – Bra, vart då, sa jag. – I farsans arbetsrum. -Bra då går vi och hämtar det.

När vi gick till Mirandas farsas rum så smög vi så ingen skulle upptäcka oss.Vi tog repet och la i min väska. Sen så sa jag hejdå och gick hem.

Kapitel 8: Sanningens ögonblick

När jag kom till skolan nästa dag så hade jag med mig allting som jag skulle. Sen så gick jag in i den magiska världen. När jag kom in så såg jag Rebecka direkt. Hon satt och kollade på ett kort. Jag gick fram till henne och frågade vad hon kollade på. Hon sa att det var hennes mamma och pappa. Sen så sa jag att jag hade hittat alla sakerna vi behövde. Hon sa att då kunde vi börja. Vi började gå mot Rebeckas mamma och pappa.

Vi var så spända så att vi inte ens märkte att vi snart var framme vid “fängelset”. Till slut var vi framme. Jag tog fram kikaren och börja titta. Sen gav jag den till Rebecka och frågade om hon såg sina föräldrar. Det tog det ett tag innan hon svarade. Hon sa:

– Ja! Jag ser mamma och pappa.

Sen så gav vi oss iväg till dörren in till fängelset. Jag tog upp skruvmejseln ur väskan och vred upp dörren. Jag gick ett steg och ett till och kollade mig omkring. Det såg konstigt ut. Jag fortsatte inåt mot fängelset. Det såg fint ut på något sätt. Det fanns läsk.

– Mmm, sa jag tyst. Vad gott.

Nu blev jag sugen på det. Varför såg jag läsken? Jag gick närmre och närmre läsken. Det stod ett trekantigt glas bredvid. Jag kollade mig omkring. Jag tog det trekantiga glaset och hällde i lite läsk i glaset. Jag drack upp snabbt. Det var den äckligaste mjölken jag har smakat. Den smakade bearnaisesås blandat med choklad. Jag struntade i äckelläsken. Jag började bry mig om uppdraget istället. Jag gick upp för alla trappor som ledde till Rebeckas mamma och pappa. När jag kom upp för alla trappor så stod det på en lapp: Carina och Jonas.  Jag hade en walky talky som jag kunde prata med Rebecka i som var utanför slottet. Jag frågade Rebecka om hennes föräldrar hette Carina och Jonas. Hon sa ja. Då tog jag skruvmejseln och vred upp låset. Jag vred sakta upp låset och kollade in. Jag så en kille och en tjej. Killen såg snygg ut. Jag nästan dog för han var så snygg. Tjejen var snygg också men inte lika snygg som killen. Jag gick tre steg fram och sa:

– Jag är här för att befria er. Rebecka står utanför och väntar. Jag är hennes kompis. Då sa dom:

– Tack! Vi är ur törstiga och urhungriga.

Jag skar upp repen som de var bundna med och vi gick ut. Plötsligt fick vi springa för piraterna var efter oss. Jag tog fram repet och band fast ena änden i en pelare. Sedan sprang jag runt piraterna så att alla blev fastbundna. Jag knöt en hård knut. Rebecka och hennes familj tackade för hjälpen och jag gick tillbaka till dörren.

Kapitel 9: Tills någon annan öppnar dörren igen

När jag kom tillbaka till skolan så var allt som vanligt. Det var sent och skolan stängde snart. Jag gick ut ganska snabbt och åkte buss hem. När jag kom hem så satt mamma och pappa och kolla på tv. De märkte knapt att jag kom hem. Jag gick och la mig. Det hade varit en tuff dag. Nästa dag gick jag till skolan. Då tänkte jag på att jag inte hade brytt mig om Miranda. När jag kom fram till skolan så såg jag Miranda gå helt ensam. Jag gick fram till henne och sa:

– Ska vi gå på bio efter skolan? Hon sa ja. Jag sa: – Då kan vi träffas vid lusthuset. Hon sa okej och så gick vi till lektionen tillsammans. Efter skolan så sprang jag till lusthuset. Medan jag väntade så såg jag städerskan komma och hon halkade på ett bananskal. Hon sa:

– Aj mitt ben, och masserade på det.

Jag sprang fram och sa:

– Hur gick det?

Hon sa:

– Bra. Jag tror jag har stukat benet.

– Jag ringer ambulans, sa jag.

– Okej.

Jag tog upp telefonen och slog 112 och så kom ambulansen och tog in henne i en bår. Precis när hon blev inburen smög jag ner nyckeln i hennes ficka.

– Hejdå, sa jag.

Hon sa hejdå och vinkade. Just då kom Miranda och sa:

– Ska vi gå då?

– Okej, sa jag.

När vi kom fram så bestämde jag en film som båda tyckte om.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 reaktion på “Den magiska dörren, av Hedvig

  1. Vad bra och intressant saga detta var. Den var lång men inte tråkig utan underhållande. Vad duktig du är på att skriva och komma på saker. Mvh Daniel

Kommentarer inaktiverade.